Alexandranordlund

Det här inlägget känns faktiskt väldigt känsligt.

Iaf så var det halloweeen och det var kul!! alla var så fula så vi blev snygga. hehe.. men det började med förfest, hörnefors och sedan norrmjöle. haha wtf hände. anyhow så var det trevligt, fick träffa nytt folk.. och sedan blev det att vi for till puben och mötte en massa folk. Min cigarettförlängare blev väldigt poppis där och.. ja, jag tar vell det ganska positivt. den gick kanon att röka ur, plus så luktade man inte rök om fingrarna.. men den kommer jag aldrig våga använda i helt vanliga tilfällen. Linn sov iaf över hos mig, och när vi kom hem så blev det fiiika för fulla varma oboy koppar. dynggött med varm oboy och rostade mackor med ost.. Sen så sussade vi som små nyfödda mätta getter. 

Idag så for linn hem vid kl 2 typ, och jag började att duscha mig, fyfan vad mycket färg jag hade i håret, och efter att ha sovit i det så var det som svinto typ.. jag har fortfarande färg kvar som inte gått bort, så det ser ut som att jag är en åldring på 95+. Jag for senare på bio, och skulle se This is it och här börjar allvaret,kärleken och sorgen :

Direkt när jag satt mig i bion med mamma, eva och ellen och filmen började och dom första orden om Michael kom fram så började mina tårar rinna. Sedan så rann dom konstant och jag fick verkligen anstränga mig för att hålla tyst och inte börja gråta högt. För varje ord han sa, för små rörelser han gjorde, för små meningar han sa som : god bless you. fick mina tårar att rinna ännu mer. Att se att han verkligen kämpade med sitt "this is it" att varje takt, varje steg på dansarna, att varje liten ton som man enns inte kunde höra att det skulle vara perfekt. Han gav verkligen allt och det var tänkt att det skulle bli världens konsert, han gav verkligen allt och var så ödmjuk mot allt och alla. Ville han tex byta en ton, och sa det till han som spelade piano så sa han tex : det där låter inte rätt, det ska vara en annan ton, och jag säger det med kärlek.. med K-Ä-R-L-E-K, han ville verkligen inte klaga och vara butter. han sa allt med kärlek.. Hela filmen var så Magisk med samtidigt sjukt tragisk att sitta där och veta att han aldrig fick göra sin konsert, att alla som verkligen hade jobbat hårt med det, dansarna som verkligen såg fram emot att få göra en konsert med Michael aldrig blev av. Det gör mig så fruktansvärt ledsen. Men samtidigt så är jag så glad att jag har sett filmen, verkligen en upplevelse, så jag ber alla som inte ha sett den att Se den! ni kommer absolut inte att ångra det. 

 Nu över till vardagen. Nå i morgon blir det som en nystart och en del av skolan ska flyttas till draggen, inclusive jag. Jag ser det positivt och hoppas på det bästa. Känns bara drygt att gå upp så jävulst tidigt i morgon. :) Jaja, nog med mitt predrikande. Nu ska jag sova och jag bjuder på en bild sedan halloween!
hane